Tredje lördagen med teckenspråkiga barn och deras anhöriga utforskade vi händernas möte med lera, salt och olika slags sand i samspel med ljus och projektioner. Vi ville titta lite extra på vad som kan uppstå i mötet mellan teckenspråket och dessa material – vad gör materialen och ljuset med teckenspråket och vilka spår kan teckenspråket lämna, vilka former kan det ta i materialen?

Många deltagare från de två tidigare lördagarna dök upp igen, men också några helt nya. Flera kommer som hela familjer där ett av barnen tecknar eller håller på att utveckla teckenspråk och därmed gör hela familjen tvåspråkig. Åldern på barnen varierade denna gång från ca. 3-4 upp till 11 år. Förutom att barnen får en möjligheter till sinnligt utforskande får föräldrar teckenspråkig input och möjlighet att träffa andra föräldrar i liknande situationer. En förälder uttryckte också att det betydde mycket att få träffa döva och teckenspråkiga vuxna. Varje lördag ser vi även många fina samspel och möten mellan barnen och deras föräldrar. Kan dessa stunder i sinnliga rum utgöra en ficka i den krassa vardagen med alla sina och hålltider och kognitiva krav? Kan materialen vara ett medium för ett annat sätt att möta och relatera till varandra? 

Inledningsvis presenterade vi oss för varandra med namn och persontecken, en presentation som övergick till en lek med med ljus och skugga.

Därefter öppnades dörren in till det mörklagda rummet med fem stationer för utforskande som deltagarna kunde vandra mellan som de hade lust.

I samlingsrummet fanns det också hela tiden en möjlighet att vara för de som hade lite mer spring i benen eller som behövde en paus. Där bakades det en trolldeg med kakao i.

Efter ca. 1,5 timme var det fikapaus.

Efter pausen samlades alla igen och deltagarna fick prova teckenspråkets taktilitet genom att teckna på varandras ryggar. Den som, så att säga, blev tecknad på tecknade i sin tur det som hen kände på ryggen ut i luften eller ned på golvet – som att teckna genom en annan persons kropp.

Sedan fick alla gå in till stationerna igen och nya prövanden uppstod, främst av de äldre barnen, med att omvandla tecken till grafiska spår och avtryck.

Ett persontecken blir en negativ form ur leran.

Ett nytt alfabet uppstår ur stiliseringen av handalfabetets handformer.

Det uppstod också försök att teckna med materialen i händerna:

De tre timmarna  avslutades med att de som ville kunde dela med sig av vad de prövat och upptäckt vid de olika stationerna.

Ett par dagar efter reflekterade vi i projektgruppen över våra upplevelser med hjälp av bilddokumentationen :

Denna gång uppstod ett annat fokus, en lugn intensitet och stark närvaro. Möjliga orsaker till det; Materialens dragningskraft och lättheten att förstå materialen? Färre avbrott och större frihet? Längre tid för eget utforskande?Mindre stress i förberedelserna? Igenkänning från deltagarnas sida?

Det var återigen som om det uppstod landskap eller kartor i och med spåren efter händernas möten med materialen.

Vi undersökte teckenspråkets former och linjer, men mellanrummen, hur ser de ut?

Vi blev väldigt inspirerade av de nya grafiska symbolerna för teckenspråket som ett av barnen uppfann. Det inbjöd till filosoferande över hur språk uppstår och varför. Det lyfte även det faktum att språk är i rörelse och under konstant utveckling. Språket formas och skapas hela tiden av oss som lever tillsammans nu på basen av de som levt innan oss – av våra behov och som uttryck för vår kreativitet. Språket tillhör alla och ingen. Det finns en del vanliga föreställningar om just teckenspråk som något annat än alla andra språk. Frågor om vem som skapade teckenspråket och varför det det inte är internationellt uppstår ofta.