Just nu pågår flera parallella arbeten inom projektet inför den kommande turnén med ”Det som rör oss – ett performativt laboratorium i teckenspråkets universum” till Unga Klara i Stockholm och därefter till Malmö museer samt inför projektets avslutande seminarium.

Här nedan finns mer information om och biljettbokning till vårt gästspel på Unga Klara 17-24 april. Varmt välkomna och bjud gärna in alla ni känner och några till! Biljetterna är GRATIS! På tisdagen 17 april kl. 18.30 blir det dessutom Salongs-samtal arrangerat av Unga Klara. Missa inte det!

Det som rör oss

Biljetter

Spelperioden på Malmö museer är 7 maj – 9 juni. Det avslutande seminariet som vi arrangerar tillsammans med Malmö museer, blir 8 maj kl. 16.30-21.00. Då bjuder vi även på soppa. Boka in den kvällen redan nu! Mer info om allt som händer i samarbetet med Malmöm museer kommer inom kort!

I förra vecka träffades Najlaa, Birgitta, Gabriella, Emilia, och Ellen på Bastionen. Dessutom var Timmi med och filmade. Gabriella och Najlaa fick visa den teckenspråkskoreografi som är en del av det performativa laboratoriet. Denna sekvens behöver nu Birgitta och Emilia lära sig då även de kommer att vara aktörer i det performativa laboratoriet på Unga Klara och på Malmö museer.

Förutom att filma vid detta tillfälle kommer Timmi att hjälpa oss med att foto- och filmdokumentera hela produktionen ”Det som rör oss – ett performativt laboratorium” samt att bygga upp hela scenografin.

Emilia, som nu är tillbaka från sin föräldraledighet, håller dessutom på att spela in filmer om den kommande turnén och det avslutande seminariet så att all information ska finnas tillgänglig på svenskt teckenspråk. Vi passar på att hälsa henne välkommen tillbaka!

Förra veckan var vi även tvungna att hämta all scenografin från vårt lager i Onslunda. Det blev en kylig upplevelse i snö då allt skulle packas i lastbilen….

Håkan och Astrid har nu lagt ut delar av scenografin på Bastionen för att jobba vidare med den samt anpassa vissa delar till de nya rum som vi kommer att vara i på Unga Klara och Malmö museer. Även Chiara är involverad i denna process men jobbar också med att sy upp en ny kostym till Birgitta. Dana ska byta ljustekniken i saltborden så att ljuset fortsättningsvis ska bli lättare att styra.

Dessutom måste hela scenografin frysas i två veckor för att minimera risken att skadedjur tar sig in i Malmö museers samlingar och arkiv. Detta är rutiner som Malmö museer har för allt organiskt material som tas in inom museet. Nedfrysningen sker i Malmö museers magasin.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den senaste perioden har vi också arbetat med att samla in reflektioner över projektets olika delar. Här följer några citat från Birgitta som är teckenspråkskonsulent i projektet, Elin som är scenkonstnär och Astrid som är scenograf:

Jag tyckte att det verkade spännande och gick in i projektet helt öppen, för att försöka mötas på lika villkor.  Attityden i projektgruppen har varit viktig. Jag tror att teckenspråk ligger förankrat i alla som något naturligt mänskligt. Bra att projektet riktar sig även till hörande barn. I det scenkonstnärliga har det för mig varit flera begrepp som varit svåra att förhålla sig till. En trevande process. I början tänkte jag koreografi…hur ska detta gå…men fram växte något eget. 

Hur skulle livet vara utan verb, utan görandet. Teckenspråket växer fram ur händernas agerande/görande.  // Birgitta Ozolins

Jag tänker på ett tillfälle i produktionsprocessen med det performativa laboratoriet då jag, Ellen, Lisbeth, Najlaa, Gabriella och Birgitta jobbade med någon scenisk del. Det var en så spännande konstellation, att vi var tre hörande och tre döva. Den jämlikheten – svårigheterna men också möjligheterna. Jag tyckte det var en stark stund. Jag kan ju som sagt inte så mycket teckenspråk. Det var stunder då jag befann mig i något slag mittemellanland av kommunikation som var spännande. 

Jag har tydligt sett värdet i att skapa den här typen av miljöer där barnen kan bli fria från bedömandet. Jag bär med mig den känslan men också hur svårt det kan vara. Det är ju lättare att på något sätt bara göra tvärtom, att styra och bara fråga efter vissa saker. Men att lyssna in och lyssna vidare utifrån det som uppstår för stunden…. // Elin Kattler

Jag tycker att hela projektet har gett mig så himla mycket i min syn på kommunikation överhuvudtaget, på alla olika sätt. Dels inom vår grupp, hur vi blev en stor hjärna som på något sätt kommunicerade. Sen teckenspråket och den närvaron som krävs för att kunna kommunicera på teckenspråk. Och rummet hur det påverkar kommunikationen jättemycket. Det är det som jag verkligen tar med mig som scenograf. Hur otroligt stor inverkan rummet har på kommunikationen i alla sammanhang, hela tiden. // Astrid Hemer Nordenhake

En sammanfattande reflektion över hela projektet finns att läsa här:

Att sträcka sig ut i ljus och mörker