Just nu pågår vårt tredagars-gästspel med …när vi lyser för varandra… på Unga Klaras scen i Stockholm. Det är en stor ära för oss och en fantastisk möjlighet att möta vår teckenspråkiga barnpublik. Vi har spelat två föreställningar varje förmiddag för olika s.k. språkförskolor som använder teckenspråk eller tecken som stöd. Vi har också spelat för de yngsta barnen på specialskolan Manillaskolan. På eftermiddagarna spelar vi en föreställning för allmänheten.

Applåder efter kvällen förestälning

Applåder efter kvällen förestälning

I måndags kväll hölls även en s.k. Salong, som är Unga Klaras koncept för fördjupade samtal och möten som ”… kan förändra världen, i stort och smått.”  Bland gästerna fanns bl.a. representanter från Riksteaterns Tyst Teater, Örebro Länsteater – som drivit projektet DoT (Delaktighet och teater), Teater Turkos – en nystartad förening som arbetar med teater på teckenspråk för barn och unga, Språkrådet samt vår huvudfinansiär Arvsfonden. Salongen gästades också av annan publik från kvällens föreställning från allmänheten.

Gustav Deinoff från Unga Klara hälsar välkommen.

Gustav Deinoff från Unga Klara hälsar välkommen.

Utifrån bakgrunden till och syftet med vårt projekt uppstod intressanta samtal om makt, representation, mötet mellan döva och hörande samt teckenspråk i scenkonsten. Bl.a. lyftes det faktum att det inte är döva personer som agerar på scenen i vår föreställning, även om de teckenspråkiga barnen på Motettens förskola finns med i föreställningen på film. Kan hörande göra anspråk på teckenspråket och ambitionen att sprida kunskap om det? Något som gör vår föreställning speciell är att den just vänder sig till alla och utgör en möjlighet till möten mellan döva och hörande, vilket vår teckenspråkiga och döva kommunikatör Gabriella lyfte fram som en drivkraft för henne att vara delaktig i projektet. Gabriella är värd under alla föreställningar och möter både döva, hörselskadade och hörande barn och vuxna. Kanske är hon den första döva som några möter. Även vår handläggare på Arvsfonden påpekade att det kändes unikt med en publik med hörande och döva som på lika fot tar del av en föreställning, även om hon ställde frågan om vilken grupp som dominerade rummet och blev mest bekräftade. Gustav Deinoff från Unga Klara lyfte också fram vårt maktperspektiv och hur vi vänder på perspektiven genom att bjuda in majoriteten på minoritetens villkor i och med att vi väljer teckenspråket som den ordliga kommunikationsformen, detta i kombination med en hög konstnärlig ambitionsnivå.

Det blev också en diskussion omkring Kollaborativets formspråk, som inte är traditionell teater där ordet står i centrum. Flera gäster uttryckte att de hade förväntat sig något helt annat – en föreställning på teckenspråk där ordet är mer centralt, och blev överraskade över det sätt teckenspråket tog plats i vår föreställning. En fråga som Tommy Lyxell från Språkrådet ställde var hur vi tänker kring att stimulera teckenspråkiga barns språkutveckling? Det är bra att föreställningen väcker nyfikenhet för teckenspråk bland hörande, men är det tillräckligt stimulerande för döva barn?  Vår föreställning är mer brett visuell – det är bilder, rum och rörelser som kommunicerar.  Just den formen, där rummet och rörelsen är centrala, är något som vår teckenspråkiga konsulent Birgitta Ozolins lyfte fram som något hon upplever är särskilt stimulerande och intressant. Det vidgar perspektiven på kommunikation. Casper Lund från Örebro Länsteater påpekade att det dock är värt att påminna sig om att det visuella uppfattas olika av hörande och döva – det visuella kompetensen är förstärkt och har en ett annat värde och betydelse för döva och hörselskadade personer.

Gabriella Jäderlund berättar om sina erfarenheter av projektet.

Gabriella Jäderlund berättar om sina erfarenheter av projektet.

 

Ellen Spens berättar om processen på Motettens förskola.

Ellen Spens berättar om processen på Motettens förskola.

 

Sammanfattningsvis var Salongen ett mycket gott exempel på den plattform projektet syftar till att skapa – ett sammanhang för kunskapande, reflektion samt spridning av nya perspektiv på kropp, kommunikation, språklig mångfald och identitet. Nya frågor väcktes och nya dörrar öppnades för projektets utveckling, bl.a. har vi  fortsatt dialogen med Casper Lund från projektet DoT med förhoppningar om ett framtida samarbete.