I går träffade vi barnen på Uroxen för första gången. Det var en väldigt intressant och givande första träff! Vi mötte de tre avdelningarna var för sig under vardera ca. 40 min och arbetade med rum i rörelse och ljus. Det aktivitetsrum vi arbetade i förbereddes genom en dämpad, röd belysning och två vita tyger i varsin ände av rummet. Därutöver hade vi med oss olika slags ficklampor; att hålla i och att ha på fingrarna – med färgade eller med vita ljus, och en del filter som kunde ge mönstrade eller färgade skuggor.

Uroxen #1 riggning

De 40 minuterna hade ett dramaturgiskt förlopp där rumsliga förändringar och upplevelser skapades med hjälp av två stora sidentyger som samtidigt styrde barnens förflyttningar och fokus i rummet. Förloppet såg ut på följande sätt: Barnen hämtades från sin avdelning och leddes in i rummet genom en böljande tygtunnel utan tak och med skuggspel på sidorna, fasthållandes i ett rött, långt snöre.

Uroxen #1 inledning

Tyget omformades sedan till ett omslutande rum och lades ner i en ring som alla satte sig ner i för att presentera sig för varandra med tal och teckenspråk. Tyget drogs upp och bildade en vägg som delade barnen i två grupper som fördes ut till varsin del av rummet, där det vita tyget hängde ner från taket och lamporna presenterades för fritt experimenterande.

l1020400

Det blev ett myller av väldigt olika slags utforskande, utöver ljus och skuggor som det var upplagt för. Barnen såg bl.a. ut att utforska hur detta objekt (lampan) fungerar och känns, mötet mellan ljuset och rummet och mellan ljuset och kroppen samt färger och hur nya färger uppstår. Det uppstod också vid ett tillfälle en lek där lamporna blev bilar och ett barn började lysa över till (signalera?) den andra gruppen på andra sidan rummet.

l1020353l1020351

l1020374

l1020383

Efter ett tag fördes barnen samman in till mitten, där tygerna nu låg i en stor hög, och bjöds in att se vad som fanns under. Under fanns en låda med lampor, tyger, filter och en liten, öppen kubisk struktur samt en tom bok. Detta fick barnen ta med sig för vidare experimenterande och dokumenterande när de fördes tillbaka till sin avdelning genom att åter hålla i den röda tråden och gå genom den böljande tunneln.

l1020418

Det hela skulle kunna kallas ett slags performativt laboratorium – ett dramaturgiskt skeende i tid med fokus på barnens eget utforskande.

Efteråt satt vi en stund tillsammans med några av pedagogerna för att stämma av. Då berättade en att när de efteråt tittade i den tomma boken, sa ett barn om de silverfärgade ögonformerna på bokens omslag; Jag vet vad det betyder! Det betyder att Kollaborativet kommer tillbaka! Och när hen såg en av de andra formerna sa hen; Och det betyder att de kommer komma för alltid!

 

Idag har gruppen reflekterat över gårdagen utifrån sina egna upplevelser och utifrån dokumentationen.

Så här ser några tankar ut:

Vårt förhållningssätt till barnens utforskande. Kan vi backa ännu mer? Hur presenterar vi materialet – kan vi lägga fram istället för att ge? Det finns en rädsla för att det blir tråkigt – kan vi utmana den rädslan för att ge barnen mer utrymme att hitta det egna undersökandet? Kan vi ligga steget efter, istället för steget före, och bekräfta det barnet gör?

Leken. Lamporna som blir något annat. Helt plötsligt är alla med. Anhopningar av begär. Ett fritt golv passande för bilar. När hände vad först? Vad gav impulsen till vad? Om lamporna är bilar, vem blir jag då? Är jag bilen? Är jag den som kör bilen. Kopplingen till teckenspråk – polysyntetiska tecken. Gestaltande händer med lampor. Vad skulle hända? Bebislampan; fingerlampan som håller på att gå sönder som bara lyser svagt blir en bebis att ta hand om. Hur allt ger mening, hur hjärnan tolkar och skapar sammanhang.

Dialogen med rummet och kroppen. Rummets materialitet men också riktning. Barnet som satte på sig fingerlampan åt andra hållet. Lysa in i detaljerna. Lysa på en lampa. Gå in i detaljerna. Belysa det lilla det vi inte ser. Lysa på den egna kroppen. Huden. In i munnen. Att se sig själv och andra på ett nytt sätt, i ett nytt ljus, ny färgUpptäckandet med hela kroppen. Att känna lampan och sensationen av ljuset. Intresset för hela ficklampans massa i relation till kroppen och det motstånd objektet ger kroppen.