Vatten som droppar, rinner, bubblar! Varmt vatten. Kallt vatten. Is! Aldrig har barnen varit så fokuserade i rummet som denna stund i undersökandet av vattenlandskapet. En förundran över mötet med vattnet och prövanden av de sensationer som vattnet i dess olika former och rörelser har att ge. Vatten som ett material som kroppen känner. Eller,   Read More …

…man kan säga att vi är världen som tänker sig själv, eller att världen är hjärtat av vårt kött. Så fort ett förhållande mellan kroppen-världen etablerats förgrenar de sig, och det finns korrespondens mellan dess insida och min utsida, mellan min insida och dess utsida. Den senaste veckan har vi inte varit på Korrebäcken. Istället   Read More …

Åter hämtar vi barnen på deras avdelningar. Ljudet av rinnande ris i platsrör klädda med röd sammet. Rören har en egen rundning i sin form och vill något eget i sin rörelse. Risinstrumenten behöver därför följsamhet i vår rörelse för att de ska ge ifrån sig ljud, för att riset ska vilja rinna. Barnen vill   Read More …

Auditiv förstärkning av risets rörelse och rytm. Spår och mönster av händernas kontakt med riset och riset mot ytan. Visuella mångfaldiganden genom speglar. UV-ljus. Vi söker samspelet mellan olika sinnesintryck. Det rum vi nu förbereder är något helt annat än tidigare. Vi förflyttar oss in på en yta av ca 18 kvadratmeter. Ett tvättrum som   Read More …

Trummande mot lampans filter. Ljusskiftningar genom fingrarnas mönster då de hindrar ljuset, belysta underifrån. Kroppen liggande mot spegelgolvet och fingertoppars pickande mot ytan i utforskandet av den egna spegelbilden. Pannan i direkt kontakt med spegelns 45-gradiga vinkel. Att luta sig mot sig själv, öga mot öga. Rummets olika ljuspunkter drar till sig barnens uppmärksamhet. Men   Read More …

Vem har inte fascinerats av sin egen skugga? Eller förtrollats av den egna spegelbildens sällskap? Visuella ekon av att existera. Kanske de tydligaste bevisen på kroppens varande här och nu och delaktighet i världen? I våra förberedelser inför nästa möte med barnen på Korrebäcken försöker vi renodla ljuset på kroppen men också söka taktila element   Read More …

Kroppen som mittpunkt omgiven av vågor av lätt fiberduk. Händer som känner tygets lätta tyngd mot huden samtidigt som handens former i rörelse kan ses under tygets transparens, mot tygets yta. Barnen låter tyget beröra kinder och ansikte och drar tyget över huvudet. De yngsta barnen upptäcker även tygets berörande av ansiktet med tungan. Som   Read More …

Tyg. Ett material som kroppen känner. Som kroppen är van att omslutas av. Röra sig tillsammans med. Ett material som andas. Som kan hängas på kroppen, lager på lager. Ibland kan ses igenom. Ibland helt täcka. Dämpa. Skärma av. Ett tyst material. Eller kanske något helt annat? Vi är nyfikna på barnens möte med tyger,   Read More …

Ett barn sitter på ett stort papper mitt på golvet. Hon rör sig med hela kroppen mot pappret som resonerar kroppens rörelse genom papprets motstånd; dess tjocklek och stora yta i förhållande till kroppen. Upplevelsen av rörelsen tycks förstärkas av papprets ljud av att sättas i rörelse. Ljud och rörelse går i varandra. Barnets ansikte   Read More …

Papper. Vitt ritpapper. Silkespapper. Dukpapper. Bakplåtspapper. Lumppapper. Målarpapp. Mjölkpapp. Mycket papper. Olika slags papper. Papper mot huden. Papper och ljus. Pappersljud. Vilket liv kan komma ur dessa vita stora, små ytor, former, rivna, klippta, räfflade kanter? Vilka ljudliga kvalitéer har de olika papperstyperna? Hur kan pappret knölas, formas, rullas, vikas för att samtidigt också forma   Read More …

Den levda kroppen. Upplevelsen av kroppen. Kroppen som vår öppning mot världen. Nu är vi i gång med projektet Jag är tid, jag är rum. Denna vecka har vi riktat vårt fokus mot den kommande arbetsprocessen med barnen på Korrebäckens specialförskola i Malmö. Där kommer vi under hela hösten att skapa ett rum i förändring   Read More …

Jag är tid, jag är rum – ALLA barns delaktighet genom konst och sinnlighet, är ett konstnärligt utforskande och deltagarorienterat projekt med utgångspunkt i filosofiska frågeställningar om kropp och varseblivande, som Kollaborativet påbörjar i september. Projektet läggs upp i nära samarbete med barn med funktionsvariation och deras pedagoger inom specialförskola och särskola. Utifrån dessa samarbeten   Read More …

 

Just nu pågår flera parallella arbeten inom projektet inför den kommande turnén med ”Det som rör oss – ett performativt laboratorium i teckenspråkets universum” till Unga Klara i Stockholm och därefter till Malmö museer samt inför projektets avslutande seminarium. Här nedan finns mer information om och biljettbokning till vårt gästspel på Unga Klara 17-24 april.   Read More …

Det har gått ett tag sedan senaste inlägget här på bloggen. Vi har helt enkelt varit väldigt upptagna med att göra, vilket inte har lämnat så mycket tid över till att reflektera. I slutet av augusti inledde vi det tredje året inom vårt Arvsfondsprojekt ”…när vi lyser för varandra…” med att sätta igång produktionen av   Read More …

I torsdags åkte vi tillbaka till Mo Gård för att höra hur deltagarna har upplevt vårt samarbete och för att visa lite av det filmmaterial som vi vill använda i det performativa laboratoriet. Vi ville också få ett slutgiltigt svar på vilka som kunde tänka sig att deras filmade berättelser får användas. En journalist från Dövtidningen   Read More …

Förra lördagen avslutade vi vår serie workshops i samarbete med DHB Södra. Vi var återigen på Teaterhuset Bastionens scen och de allra flesta av de ca. 15 barnen som kom denna gång hade varit med vid ett eller flera tillfällen innan.  Några av dem arbetade vi tillsammans med redan på Motettens förskola alldeles i början av projektet   Read More …

Lördagen den 29:e april bjöd vi in till vårt näst sista samarbete med DHB Södra, i serien av lördagsworkshops som har varit en del av DHB Södras aktiviteter för familjer med teckenspråkiga barn och  tillfällen för oss att samla in material och pröva idéer inför vår produktion av ett s.k. performativt laboratorium. Vid detta tillfälle   Read More …

Jag heter Emilia och började jobba som teckenspråkskommunikatör hos Kollaborativet i projektet … när vi lyser för varandra … i december 2016. Jag är själv döv och teckenspråkig. Ett av projektets syften är att skapa nyfikenhet för teckenspråket, vilket jag tycker de verkligen har lyckats med. Under tiden jag har arbetat med Kollaborativet så har jag   Read More …

För en vecka sedan hade vi vårt sista planerade samarbetstillfälle med de teckenspråkiga studerande på folkhögskolan Mo Gård i Åkarp, förutom ett återbesök i juni.  Planen för dagen var att fortsätta det lekfulla utforskandet av teckenspråket som ett poetiskt uttryck. Vi ville också fånga deltagarnas olika ögon-, mun och handuttryck på film för att användas   Read More …

Fjärde och sista workshopen på Danscentrum Syd var en utveckling av vårt sinnliga undersökande av vibrationer utifrån frågeställningarna: Hur känns ljud? Hur ser ljud ut? Fokuset drog vidare åt vibrationer som rörelser, vibrationers färd mellan en avsändare och en mottagare – vibrationer som kommunikation. Vi var nyfikna på det som händer mellan olika punkter –   Read More …

Vårt tredje möte med deltagarna på Mo Gård blev lika rikt som vid de tidigare tillfällena. Denna gång fylldes rummet av mycket glädje uttryckt både genom skratt och tårar. Att leka med tecken och att berätta med inspiration från former av teckenspråkspoesi, blev vårt fokus för dagen, tillsammans med deltagarnas drömmar och tankar om framtiden   Read More …

Tredje lördagen med teckenspråkiga barn och deras anhöriga utforskade vi händernas möte med lera, salt och olika slags sand i samspel med ljus och projektioner. Vi ville titta lite extra på vad som kan uppstå i mötet mellan teckenspråket och dessa material – vad gör materialen och ljuset med teckenspråket och vilka spår kan teckenspråket lämna, vilka former kan det ta   Read More …

I torsdags hade vi vårt andra möte med deltagarna på Mo Gård. Efter första mötet och de oerhört rika och angelägna livsberättelser som deltagarna delade med sig av, var vår målsättning inför denna träff att skapa bästa förutsättningar för att kunna dokumentera berättelserna. Dana och Isac satte ljus och förberedde tyger, skärmar samt mätte ut   Read More …

I lördags mötte en ny grupp teckenspråkiga barn och föräldrar upp för att laborera tillsammans med oss. De flesta hade varit med vid första tillfället och några var nya. Denna gång var upplägget lite annorlunda. Vi hade planerat ett gemensamt och lite mer styrt förlopp som förde oss genom tygtunnlar till fyra mörklagda rum, riggade för   Read More …

Igår inledde vi vårt samarbete med teckenspråkiga deltagare och deras lärare på Mo Gård Folkhögskola i Åkarp. Vårt möte började med att alla tecknande sitt namn och persontecken. Därefter berättade vi om projektets syfte och bakgrund samt varför vi gärna vill samarbeta med just dem. Vi visade också några bilder och filmklipp för att förmedla   Read More …

I lördags inledde vi en serie träffar med teckenspråkiga barn och deras vuxna anhöriga i samarbete med DHB Södra (förening för döva och hörselskadade barn och barn med språkstörning). Dessa träffar har flera syften; dels att erbjuda en mötesplats genom en gemensam aktivitet för teckenspråkiga familjer och dels att samla in material till det performativa   Read More …

Nu har det gått lite tid sedan vi avslutade arbetet på förskolan Uroxen i Lund och vi har träffat två av förskolelärarna och specialpedagogen för att ta del av deras tankar om vårt samarbete. Vi bad Anette, Yvonne och Christina från Uroxen att beskriva vad vi har gjort tillsammans under den här tiden. Orden som kommer   Read More …

Förra veckan avslutade vi vår process på förskolan Uroxen i Lund. Åtta förmiddagar har vi kommit till förskolan, byggt upp nya rumsligheter i deras aktivitetsrum och låtit barnen utforska och skapa berättelser genom den kroppsliga dialogen med rum och material. Vid alla tillfällen har vi dokumenterat vad som sker i rummet med hjälp av film   Read More …

Näst sista tillfället på Uroxen fick barnen möta ett rum som hälsades med utropet: Titta disco! Byggstenarna bestod av ljus och speglar av olika slag. I en hörna hängde ett stycke spegelplast i taket med spegelytan vänt nedåt mot golvet. En yogamatta var placerad under för möjligheten att ligga på och spegla sig uppåt. I en   Read More …

Den 17-19 november hölls Mänskliga rättighetsdagarna på Malmö Live och vårt projekt …när vi lyser för varandra… var utvalt av Arvsfonden att delta i ett seminarium om delaktighet. Samtalet kom bl.a. att handla om på vilket sätt de rum vi bygger upp på förskolan Uroxen skapar delaktighet, de vuxnas delaktighet i förhållande till barnens, hur barn   Read More …

I processen på Uroxen har vi tidigare uppmärksammat barnens utforskande dialog med rummets och materialens aktörskap. Detta fokuserade samspel har vi försökt beskriva med hjälp av begreppet affekt (Olsson 2014:169, utifrån Deleuze) tolkat som ett slags tillstånd av kroppslig/sinnlig närvaro och upplevelser av kroppens fulla kapacitet i dialog med omvärlden. Genom rummets olika iscensättningar tycks   Read More …

Den sjunde gången vi besökte Uroxen blev igen ett tillfälle med mera fokus på att utforska med händerna – händernas rörelser och materialens taktilitet i kombination med ögats upplevelse. Barnen kom i tre grupper à ca 8 barn som fick vara i rummet i ca. 30 min var. Vi utgick återigen från kuben som rumslighet och installerade två platser för utforskande i   Read More …

Denna gång förde vi samman flera material och rumsligheter som vi tidigare introducerat. Vi bytte som vanligt ut vardagens ljussättning. Vi byggde upp kuben och täckte ena sidan med en projektionsduk. På ena sidan monterades en webkamera som filmade mot duken och på andra sidan en projektor som projicerade vad kameran filmade. På så sätt uppstod ett   Read More …

Inför det femte besöket på Uroxen var tanken att fortsätta utforskandet av ljud som vibrationer, bl.a. med inspiration från vår döva medarbetare Gabriellas fascination inför vibrationernas värld. Denna gång organiserades rummet utifrån punkter eller ”öar” istället för resårbandens linjer. Vibrationerna skapades på elektronisk väg och mötte olika material så som salt, pingisbollar, vatten och en projicering.   Read More …

Vi är på Uroxens förskola. I mötet med de iscensatta rummen tycker vi oss se en upptagenhet hos barnen. Ett fokuserat utforskande. Barnen organiserar sina kroppar utifrån materialens linjer i rummet såväl som i förhållande till varandra. Deras kroppar resonerar i kontakten med materialen och materialen svarar tillbaka. Utforskandet av rummet sker ibland tillsammans flera   Read More …

I onsdags fortsatte vi på temat rum i rörelse/rörelse i rum och tankarna om ”klubben” – en plats för möten, varande och parallella göranden. Rummet och objekten hade valts och utformats utifrån tanken att utforska vibrationer genom flera sinnen – visuellt, taktilt, kinestetiskt och som ljud. Meeen, var det vibrationer barnen utforskade? I alla fall möttes   Read More …

Vid tredje besöket på Uroxens förskola bjöd vi in barnen och pedagogerna till två nya rumsligheter som blev till poetiska och smått magiska upplevelser i mötet med barnen. I ett rum möttes barnen (i två omgångar med ca. 10 barn/gång) av en ny kub – denna gång klädd i vitt papper och med en sida och taket   Read More …

Vid andra besöket på Uroxens förskola arrangerade vi två olika rum som bjöd på väldigt olika möjligheter. En gemensam nämnare var rörelsen – rörelse som i föränderlighet. Vilket är en parallell till, eller att annat sätt att se på, det som i Reggio Emilia inspirerade sammanhang brukar kallas ”öppna material”. ”Vad ska vi göra? Vad går att göra?   Read More …

Efter vårt första besök på Uroxen lämnade vi kvar en bok, en kub, några tyger och fingerlampor för barnen att själva fortsätta och utveckla det dem påbörjade tillsammans med oss. Vi har fått ta del av lite dokumentation.

I går träffade vi barnen på Uroxen för första gången. Det var en väldigt intressant och givande första träff! Vi mötte de tre avdelningarna var för sig under vardera ca. 40 min och arbetade med rum i rörelse och ljus. Det aktivitetsrum vi arbetade i förbereddes genom en dämpad, röd belysning och två vita tyger i varsin   Read More …

Nu är vi igång med att förbereda vår nästa process där vi börjar med att, tillsammans med specialavdelningarna på förskolan Uroxen i Lund, fortsätta vårt utforskande av kroppens möte med material, teknik och rumsligheter, med siktet inställt på att under hösten 2017 skapa något vi kallar ett performativt laboratorium. Med ett performativt laboratorium tänker vi oss ett   Read More …

Som nämnt i tidigare inlägg sysslar vi också med teoretiska perspektiv på vår praktik. Så här formulerar projektledaren Ellen Spens den teoribildning som projektet …när vi lyser för varandra… är i dialog med: Projektets teoretiska ansats är hämtad från den posthumanistiska tankefloran, d.v.s samma tankegods som normkritik och identitetspolitik springer ur såväl som en utveckling   Read More …

Nu är vi igång igen! Vi har flyttat in vårt projekt …när vi lyser för varandra… på Malmö Stadsbibliotek, där en kan uppleva vår interaktiva utställning under bibliotekets öppettider t.o.m. 5/9. Den är uppbyggd på 3:e våningen på Seriebalkongen. 2-5/9 spelar vi föreställningen i Röda Rummet på bottenvåningen. (Se tider under AKTUELLT) I lördags höll   Read More …

Tjoho! Vi har fått bifall på vår ansökan till Arvsfonden för att fortsätta projektet …när vi lyser för varandra…  år 2 och 3, d.v.s. att projektet är ekonomiskt säkrat till juni 2018!

Förra veckan samlades kärntruppen i projektet …när vi lyser för varandra… för att utvärdera våren och planera projektets år 2. Vi är åtta stycken som är fast anställda i projektet i lite olika grad och vi har än så länge ingen egen lokal utan hyr in hos på en kontorsplats på Resurscentrum (RC) i Kulturhuset Mazetti   Read More …

I måndags presenterade vi vårt projekt …när vi lyser för varandra…på konferens i Stockholm. Vi var inbjudna av projektet Vi Hör det Vi Ser! som drivs av Skånes Dövas Distriktsförbund och som syftar till att öka tillgängligheten för döva och hörselskadade på museer runt om i Sverige. Ellen Spens och Birgitta Ozolins som var där   Read More …