Att dela tid och rum med Corona  I coronans pågående är vårt första projektår av Jag är tid, jag är rum nu i avslutande. Solens ljus, varmare luft, himlens blå och markens gröna omsluter oss i en stundande högsommar – årets tider har sin gång trots pandemins ingripande i våra medvetanden och göranden.  Så var vi   Read More …

Här följer ett samtal med Liselott Olsson, lektor i pedagogik vid Södertörns högskola. Liselott besökte oss vid ett tillfälle i vår samarbetsprocess med Korrebäckens specialförskola inom projektet Jag är tid, jag är rum. Hon har också givit oss flera värdefulla tips på källor inom projektet. Hennes bok Rörelse och experimenterande i små barns lärande :   Read More …

Jag är tid, jag är rum – Nära dig och Vintergatan. En upplevelse för bara en eller två besökare. Ljus, skuggor, speglingar, mjukt, hårt, skrovligt och kroppens klanger. Alla åldrar. Alla variationer av kroppar. 12 min. Men kanske ett minne som varar… I dessa coronatider har vi fått möjligheten att arbeta fram ett litet format   Read More …

Nu är vårt inspirationsmaterial till föreställningen Jag är tid, jag är rum – en sinnlig upptäcktsresa färdigt. Det bygger på vår samarbetsprocess med barnen på Korrebäckens förskola. Vi hoppas att bilder och texter ska kunna väcka nya idéer och prövanden. Inspirationshäfte och affisch med frågekarta är tänkta att delas ut till alla som tar del   Read More …

Här följer ett samtal med Ylva Gislén som gjort flera nedslag i vår process med Korrebäckens specialförskola men också hann ta del den sceniska produktionen under premiärhelgen, innan coronautbrottet blev kännbart i Sverige. Ylva Gislén är skribent och översättare, oavlönad docent i konstnärlig gestaltning vid Lunds universitets konstnärliga fakultet samt f.d. föreståndare för den nationella   Read More …

Då våra seminarier inom projektet Jag är rum, Jag är tid är inställda under denna vår, publicerar vi nu telefonmöten med de forskare som medverkar med olika filosofiska/teoretiska perspektiv inom projektets processer. Först ut är Helena Dahlberg, idéhistoriker och filosof, verksam vid Institutionen för vård och hälsa vid Göteborgs universitet.  Ellen: Kan du använda dig   Read More …

Vi tackar varmast alla besökare under premiärhelgen för alla fina möten!! Foto: Marta Cicionesi och Chiara Pellizzer

För första gången träffar vi barnen från Korrebäcken hos oss! Utifrån alla våra möten med barnen under hösten arbetar vi nu på ett förlopp som ska kunna nå många barn och vuxna. Vi är mitt uppe i produktionsprocessen. Mycket är kvar att göra så vi möter barnen med en skiss i en slags strukturerad improvisation.   Read More …

Tillverkningsprocessen av scenografin till scenrummet är i full gång inför premiär lördagen 29 februari på Karavans annexscen i Malmö! Utifrån processen med barnen på Korrebäcken har projektets scenograf Marta Cicionesi gjort en modell över det rum som nu håller på att ta form. Marta tillverkar delar av scenografin på Holma Smedja och i sin ateljé   Read More …

Att förstå sig själv utifrån en rörelse. Vi skapas ur denna rörelse. Vi är en rörelse. Världen är också del av den rörelsen. Vi samtalar med Helena Dahlberg, idéhistoriker och filosof vid Göteborgs universitet som författat boken Vad är kött? : kroppen och människan i Maurice Merleau-Pontys filosofi. På flera plan är detta en text   Read More …

Lusten att utforska. Att få utforska. Att ta tiden till det. Våra barn, majoriteten hittade verkligen något att uppehålla sig vid. Och vår dörr var så nära så under processen ställde de sig gärna där och pekade och ville in igen. Just att de fick utforska det de ville och kände. Det kändes som om   Read More …

Vårt tidigare projekt …när vi lyser för varandra… utses av Arvsfonden till ett av 2019 års Guldkorn. På bilden syns Dana Lötberg och Najlaa Sad Aldeen som tog emot priset i Stockholm. Juryns motivering: Projektet har tillsammans med målgruppen, barn och unga som använder teckenspråk, undersökt och utvecklat vad teckenspråk är och kan vara i   Read More …

Vi vill gärna fortsätta arbeta med projektionerna. Vi såg verkligen hur vissa av barnen fångades i dem, när de såg sig själva och när de såg ljuset. Det är inte alltid vi vet vad som fångade dem. Men det var någonting. Ett barn var ganska rädd först. Sen när barnet såg sig själv i projektionen…   Read More …

Strilandet av sand. Ritandet med sand. Tyngden av sandpåsar mot kroppen. Att med sin kropp sätta påsarna med sand i rörelse, få dem att byta riktning eller stanna upp. Att mäta kroppens styrka genom att dra den långa och tunga sandmasken. Att mötas i ett hav av papper. Att gömma sig i pappret. Att vila   Read More …

Att röras av det rödas skiftningar mot ljuset. Eller att röra sig med det blå. I rummet med färgerna framträder betydelsen av att uppmärksamma de mindre skiftningarnas rörelse – rumsliga förutsättningar att delta genom kroppens varseblivande verksamhet. Möjligheter att vara i och följa färgerna och ljuset. Rummet med färgerna är i förhållande till flera av   Read More …

Knackningar, klinganden, skrapanden, ekon. Ljud som rullar fram tillsammans med kroppen. Ljud som skapar rymd runt om i sin resonans. Auditiva återkopplingar och förstärkningar av kroppens rörelse i och mot rummet. Vi hämtar barnen genom att uppmärksamma de ljud som våra kroppar själva kan generera i form av klappar, andetag, hummanden. Vi prövar att spela   Read More …

I veckan fick vi möjligheten att medverka på Barnkulturenhetens och Förskoleförvaltningens inspirationsdag för förskolans kulturombud i Malmö. Temat för dagen var barnrätt i scenkonsten. De frågor som berördes handlade just om delaktighet och inflytande. Utifrån projektet Jag är tid, jag är rum och temat för dagen, höll vi workshops för två grupper om vardera 30   Read More …

Vatten som droppar, rinner, bubblar! Varmt vatten. Kallt vatten. Is! Aldrig har barnen varit så fokuserade i rummet som denna stund i undersökandet av vattenlandskapet. En förundran över mötet med vattnet och prövanden av de sensationer som vattnet i dess olika former och rörelser har att ge. Vatten som ett material som kroppen känner. Eller,   Read More …

…man kan säga att vi är världen som tänker sig själv, eller att världen är hjärtat av vårt kött. Så fort ett förhållande mellan kroppen-världen etablerats förgrenar de sig, och det finns korrespondens mellan dess insida och min utsida, mellan min insida och dess utsida. Den senaste veckan har vi inte varit på Korrebäcken. Istället   Read More …

Åter hämtar vi barnen på deras avdelningar. Ljudet av rinnande ris i platsrör klädda med röd sammet. Rören har en egen rundning i sin form och vill något eget i sin rörelse. Risinstrumenten behöver därför följsamhet i vår rörelse för att de ska ge ifrån sig ljud, för att riset ska vilja rinna. Barnen vill   Read More …

Auditiv förstärkning av risets rörelse och rytm. Spår och mönster av händernas kontakt med riset och riset mot ytan. Visuella mångfaldiganden genom speglar. UV-ljus. Vi söker samspelet mellan olika sinnesintryck. Det rum vi nu förbereder är något helt annat än tidigare. Vi förflyttar oss in på en yta av ca 18 kvadratmeter. Ett tvättrum som   Read More …

Trummande mot lampans filter. Ljusskiftningar genom fingrarnas mönster då de hindrar ljuset, belysta underifrån. Kroppen liggande mot spegelgolvet och fingertoppars pickande mot ytan i utforskandet av den egna spegelbilden. Pannan i direkt kontakt med spegelns 45-gradiga vinkel. Att luta sig mot sig själv, öga mot öga. Rummets olika ljuspunkter drar till sig barnens uppmärksamhet. Men   Read More …

Vem har inte fascinerats av sin egen skugga? Eller förtrollats av den egna spegelbildens sällskap? Visuella ekon av att existera. Kanske de tydligaste bevisen på kroppens varande här och nu och delaktighet i världen? I våra förberedelser inför nästa möte med barnen på Korrebäcken försöker vi renodla ljuset på kroppen men också söka taktila element   Read More …

Kroppen som mittpunkt omgiven av vågor av lätt fiberduk. Händer som känner tygets lätta tyngd mot huden samtidigt som handens former i rörelse kan ses under tygets transparens, mot tygets yta. Barnen låter tyget beröra kinder och ansikte och drar tyget över huvudet. De yngsta barnen upptäcker även tygets berörande av ansiktet med tungan. Som   Read More …

Tyg. Ett material som kroppen känner. Som kroppen är van att omslutas av. Röra sig tillsammans med. Ett material som andas. Som kan hängas på kroppen, lager på lager. Ibland kan ses igenom. Ibland helt täcka. Dämpa. Skärma av. Ett tyst material. Eller kanske något helt annat? Vi är nyfikna på barnens möte med tyger,   Read More …

Ett barn sitter på ett stort papper mitt på golvet. Hon rör sig med hela kroppen mot pappret som resonerar kroppens rörelse genom papprets motstånd; dess tjocklek och stora yta i förhållande till kroppen. Upplevelsen av rörelsen tycks förstärkas av papprets ljud av att sättas i rörelse. Ljud och rörelse går i varandra. Barnets ansikte   Read More …

Papper. Vitt ritpapper. Silkespapper. Dukpapper. Bakplåtspapper. Lumppapper. Målarpapp. Mjölkpapp. Mycket papper. Olika slags papper. Papper mot huden. Papper och ljus. Pappersljud. Vilket liv kan komma ur dessa vita stora, små ytor, former, rivna, klippta, räfflade kanter? Vilka ljudliga kvalitéer har de olika papperstyperna? Hur kan pappret knölas, formas, rullas, vikas för att samtidigt också forma   Read More …

Den levda kroppen. Upplevelsen av kroppen. Kroppen som vår öppning mot världen. Nu är vi i gång med projektet Jag är tid, jag är rum. Denna vecka har vi riktat vårt fokus mot den kommande arbetsprocessen med barnen på Korrebäckens specialförskola i Malmö. Där kommer vi under hela hösten att skapa ett rum i förändring   Read More …

Jag är tid, jag är rum – ALLA barns delaktighet genom konst och sinnlighet, är ett konstnärligt utforskande och deltagarorienterat projekt med utgångspunkt i filosofiska frågeställningar om kropp och varseblivande, som Kollaborativet påbörjar i september. Projektet läggs upp i nära samarbete med barn med funktionsvariation och deras pedagoger inom specialförskola och särskola. Utifrån dessa samarbeten   Read More …

 

Just nu pågår flera parallella arbeten inom projektet inför den kommande turnén med ”Det som rör oss – ett performativt laboratorium i teckenspråkets universum” till Unga Klara i Stockholm och därefter till Malmö museer samt inför projektets avslutande seminarium. Här nedan finns mer information om och biljettbokning till vårt gästspel på Unga Klara 17-24 april.   Read More …

Det har gått ett tag sedan senaste inlägget här på bloggen. Vi har helt enkelt varit väldigt upptagna med att göra, vilket inte har lämnat så mycket tid över till att reflektera. I slutet av augusti inledde vi det tredje året inom vårt Arvsfondsprojekt ”…när vi lyser för varandra…” med att sätta igång produktionen av   Read More …

I torsdags åkte vi tillbaka till Mo Gård för att höra hur deltagarna har upplevt vårt samarbete och för att visa lite av det filmmaterial som vi vill använda i det performativa laboratoriet. Vi ville också få ett slutgiltigt svar på vilka som kunde tänka sig att deras filmade berättelser får användas. En journalist från Dövtidningen   Read More …

Förra lördagen avslutade vi vår serie workshops i samarbete med DHB Södra. Vi var återigen på Teaterhuset Bastionens scen och de allra flesta av de ca. 15 barnen som kom denna gång hade varit med vid ett eller flera tillfällen innan.  Några av dem arbetade vi tillsammans med redan på Motettens förskola alldeles i början av projektet   Read More …

Lördagen den 29:e april bjöd vi in till vårt näst sista samarbete med DHB Södra, i serien av lördagsworkshops som har varit en del av DHB Södras aktiviteter för familjer med teckenspråkiga barn och  tillfällen för oss att samla in material och pröva idéer inför vår produktion av ett s.k. performativt laboratorium. Vid detta tillfälle   Read More …

Jag heter Emilia och började jobba som teckenspråkskommunikatör hos Kollaborativet i projektet … när vi lyser för varandra … i december 2016. Jag är själv döv och teckenspråkig. Ett av projektets syften är att skapa nyfikenhet för teckenspråket, vilket jag tycker de verkligen har lyckats med. Under tiden jag har arbetat med Kollaborativet så har jag   Read More …

För en vecka sedan hade vi vårt sista planerade samarbetstillfälle med de teckenspråkiga studerande på folkhögskolan Mo Gård i Åkarp, förutom ett återbesök i juni.  Planen för dagen var att fortsätta det lekfulla utforskandet av teckenspråket som ett poetiskt uttryck. Vi ville också fånga deltagarnas olika ögon-, mun och handuttryck på film för att användas   Read More …

Fjärde och sista workshopen på Danscentrum Syd var en utveckling av vårt sinnliga undersökande av vibrationer utifrån frågeställningarna: Hur känns ljud? Hur ser ljud ut? Fokuset drog vidare åt vibrationer som rörelser, vibrationers färd mellan en avsändare och en mottagare – vibrationer som kommunikation. Vi var nyfikna på det som händer mellan olika punkter –   Read More …

Vårt tredje möte med deltagarna på Mo Gård blev lika rikt som vid de tidigare tillfällena. Denna gång fylldes rummet av mycket glädje uttryckt både genom skratt och tårar. Att leka med tecken och att berätta med inspiration från former av teckenspråkspoesi, blev vårt fokus för dagen, tillsammans med deltagarnas drömmar och tankar om framtiden   Read More …

Tredje lördagen med teckenspråkiga barn och deras anhöriga utforskade vi händernas möte med lera, salt och olika slags sand i samspel med ljus och projektioner. Vi ville titta lite extra på vad som kan uppstå i mötet mellan teckenspråket och dessa material – vad gör materialen och ljuset med teckenspråket och vilka spår kan teckenspråket lämna, vilka former kan det ta   Read More …

I torsdags hade vi vårt andra möte med deltagarna på Mo Gård. Efter första mötet och de oerhört rika och angelägna livsberättelser som deltagarna delade med sig av, var vår målsättning inför denna träff att skapa bästa förutsättningar för att kunna dokumentera berättelserna. Dana och Isac satte ljus och förberedde tyger, skärmar samt mätte ut   Read More …

I lördags mötte en ny grupp teckenspråkiga barn och föräldrar upp för att laborera tillsammans med oss. De flesta hade varit med vid första tillfället och några var nya. Denna gång var upplägget lite annorlunda. Vi hade planerat ett gemensamt och lite mer styrt förlopp som förde oss genom tygtunnlar till fyra mörklagda rum, riggade för   Read More …

Igår inledde vi vårt samarbete med teckenspråkiga deltagare och deras lärare på Mo Gård Folkhögskola i Åkarp. Vårt möte började med att alla tecknande sitt namn och persontecken. Därefter berättade vi om projektets syfte och bakgrund samt varför vi gärna vill samarbeta med just dem. Vi visade också några bilder och filmklipp för att förmedla   Read More …

I lördags inledde vi en serie träffar med teckenspråkiga barn och deras vuxna anhöriga i samarbete med DHB Södra (förening för döva och hörselskadade barn och barn med språkstörning). Dessa träffar har flera syften; dels att erbjuda en mötesplats genom en gemensam aktivitet för teckenspråkiga familjer och dels att samla in material till det performativa   Read More …

Nu har det gått lite tid sedan vi avslutade arbetet på förskolan Uroxen i Lund och vi har träffat två av förskolelärarna och specialpedagogen för att ta del av deras tankar om vårt samarbete. Vi bad Anette, Yvonne och Christina från Uroxen att beskriva vad vi har gjort tillsammans under den här tiden. Orden som kommer   Read More …

Förra veckan avslutade vi vår process på förskolan Uroxen i Lund. Åtta förmiddagar har vi kommit till förskolan, byggt upp nya rumsligheter i deras aktivitetsrum och låtit barnen utforska och skapa berättelser genom den kroppsliga dialogen med rum och material. Vid alla tillfällen har vi dokumenterat vad som sker i rummet med hjälp av film   Read More …

Näst sista tillfället på Uroxen fick barnen möta ett rum som hälsades med utropet: Titta disco! Byggstenarna bestod av ljus och speglar av olika slag. I en hörna hängde ett stycke spegelplast i taket med spegelytan vänt nedåt mot golvet. En yogamatta var placerad under för möjligheten att ligga på och spegla sig uppåt. I en   Read More …