Att röras av det rödas skiftningar mot ljuset. Eller att röra sig med det blå. I rummet med färgerna framträder betydelsen av att uppmärksamma de mindre skiftningarnas rörelse – rumsliga förutsättningar att delta genom kroppens varseblivande verksamhet. Möjligheter att vara i och följa färgerna och ljuset.

Rummet med färgerna är i förhållande till flera av de andra rummen, ganska tyst. Fläkten som sätter de blå sidentygerna i rörelse och låter dem spela mot golvet med sina färger och skuggor, ger en subtil ljudmatta. En orange pingisboll som kan läggas i ett rör, ger då och då ifrån sig ett studsande ljud som bryter av. Vatten med färgade tygbitar i en stor skål ljuder som vatten gör då barnens händer sätter färgen i rörelse mot ljuset under skålen eller kramar ur vattnet ur tyget. Ett lugnt rum. Ett rum för upplevande.

Även om de äldre och mer rörliga barnen utforskar rummets möjligheter dynamiskt med drivkrafter att vilja sätta i rörelse och gärna testa mot den maximala gränsen, karaktäriseras rummets atmosfär av möjligheter till uppstannanden och vila i de mindre skiftningarna. Med färgernas kontraster som en betydande del av det synliga, framträder det också tydligare vilka rumsliga förutsättningar som kan erbjuda något för de barn som inte uttrycker sig med ord eller stora rörelser men som just har förmåga att gå in i upplevelser av färgernas och ljusets variationer, följa med blicken, ta in, vila i utforskandet och respondera kroppsligt med lugn i andningen.

Maurice Merleau-Ponty beskriver färger som en del av den varseblivande kroppen – inte som substans – utan istället som en del av dess verksamhet (Dahlberg 2013:62ff). Hur färgerna begär en precisering och synliggör förbindelserna i rummet. Det röda, (eller annan framträdande färg), framstår här som en samlingspunkt som blicken uppfattar bara genom att ständigt röra sig mellan det röda självt och dess omgivning.

Kanske kan detta synsätt utgöra ett annat uttryck för en slags rumslig visuell dramaturgi i färger, vilken både kan fokusera just färgerna och de former som framträder ur dem, men lika mycket den mellanrumsliga strukturen och rörelsen i denna, i relation till kroppen i rörelse.

Ett fokus på det utforskandet som i förstone synes pågå i det lilla – ett deltagande genom kroppens perception – berörs även i dialogen med förskolans pedagoger. Då även i relation till betydelsen av att vi vuxna uppmärksammar och svarar bekräftande till de av barnens uttryck som skulle kunna tolkas i termer av passivitet när de tenderar att jämföras. Men där just dessa av barnens uttryck kan vara ett öppnande för en skillnad i erfarandet av rummet och den egna kroppen som rum. Detta perspektiv blir också värdefullt i ett påbörjat samtal om hur denna form för projektprocesser kan bli en del av pedagogernas egna utvecklingsarbete på bredare front i riktning mot ett mer processorienterat tänkande. Ett arbetssätt som kan gestaltas i en inbjudan till barnen genom en rumslig iscensättning där barnens vuxna tar ett steg tillbaka, väntar in, dokumenterar och reflekterar över hur barnen tar sig an och relaterar till världen omkring dem. Ett processorienterat perspektiv som synes blivit mer uppmärksammat nu med anledning av att Barnkonventionen inom kort blir lag och därför skapat diskussion och riktning både inom pedagogiska verksamheter och bland kulturaktörer. Detta spår vill vi inom projektet givetvis följa upp och fortsätta att verka inom.

Dahlberg, Helena (2013) Vad är kött? Kroppen och människan i Merleau-Pontys filosofi. Glänta produktion.