”Vi vill gärna fortsätta arbeta med projektionerna. Vi såg verkligen hur vissa av barnen fångades i dem, när de såg sig själva och när de såg ljuset. Det är inte alltid vi vet vad som fångade dem. Men det var någonting. Ett barn var ganska rädd först. Sen när barnet såg sig själv i projektionen… Där är jag! Jättestort på duken. Barnet börjande skratta åt bilderna och benämnde sina kompisar. Det där lite läskiga rummet med skuggor och ljus blev helt plötsligt väldigt roligt. Mer hemma.”

Så beskriver en av Korrebäckens pedagoger upplevelsen i det rum som nu avslutar denna process med barnen på plats i lekhallen. I det försöker vi presentera filmmaterial från processen inom olika rumsliga inramningar. Att mot strech-tyllens sviktande röra sig in i projektionen. Att omslutas av projektionen mot golvet i en klockformad rumslighet. Att gå bakom eller under projektionen. Att röra vid och låta sig röras av de rörliga bildernas yta i form av ett jättelikt tyg. Att följa färgerna och ljusets rörelser i kontakt med projektionens taktilitet.

Rummet bär också ett övergripande tema som rör strukturer och mönster. Ett tema som kanske är viktigare för oss vuxna. Parallellt med de tre projektionerna, som en del av rummet, finns en overhead-apparat. Barnen rör sig mellan lager av former av nät som bryter de olika ljuskontrasterna. Bitar av nätmaterial finns för att pröva vid OH-apparatens ljusskiva.

Det har varit en mycket intensiv och värdefull process med barnen och pedagogerna på Korrebäcken. Vi packar nu ur lekhallen och börjar förbereda oss för den produktionsprocess som tar vid i januari.

Varmaste TACK till er alla!