Vi återvänder till barnboendet en andra gång! Ta del av Lisbeths blogg från tillfället!

Varje möte innebär en överraskning.

Vi skulle vara hemliga, vi skulle smyga in och förbereda, vi skulle gå ut och knacka och överraska. Där stod en och väntade i fönstret och där kom en glatt hoppande förbi. Alla vill hjälpa till från början. ”Bära stegen!” Klingande bestick, rep och fullastade små byråer rullar in. Rummet blir mörkt och bara den minsta lampan lyser. 

Trasdukar som låter olika när man klämmer. Väldigt bra att kasta. Skratta och kasta.

Med stor kraft slingras repen som stående ormar. Så kul! Och det låter! Mycket kan kastas, prasslas, trasslas till, vältas ut, dras ut, bankas med. Härligt att kunna påverka! Ljudet, farten, kraften!

Ljud, ja ljud. Speldosan runt runt och springa runt runt. En låda, med strängar -jag tar den- in i egna rummet. En svart slang, blåsa, tuta och ut! Ut i snön med slang. Aah.

Sitta ner, vad händer, vad heter du? Slamrande bestick på byrån, vad är det? Varför det?

Mjuka draperier mot armen att känna och trassla. Ljuset ändras till prickar och i hemliga lådor, och en svamp kan stilla kastas. Allt landar. Små klingande trästickor lockar till skratt.

Slangen, slangen, bara jag själv.

Att vara i sin stol och i ett nytt rum. Saker kommer och går. Tysta och lysande saker till den ena och ljudliga saker till den andra. 

Långsamma upprepningar länge. Vad lockar? Ansiktet skiftar från allvar till skratt. En ljudlig fråga, ett svar. En fråga med rörelse, ett svar, eller inget svar? De mjuka trasorna med rapande ljud, då kommer rösten fram en kort stund.

Ljuden vandrar runt huvudet, nära och långt borta. Rytmiskt swishande får svar. Mjuka trådar mot den bara armen accepteras. 

Oron stannar upp när strängarna klingar. Ja till det som klingar.

Slangen har kommit tillbaka och vi packar ihop och placerar allt utanför. Väntar, vill hjälpa till, vad heter du? Vad är det? Varför det? Vill kramas. Allt till bilen och hej då. Nej, slangen är borta igen! Så roligt. Flera slangar, ja. 

Text: Lisbeth Hagerman

Foto: Johan Danielsson