Utvärdering av hösten

Nu har vi spelat färdigt för i höst. Vi har spelat föreställningen ”…när vi lyser för varandra…” i Hässleholm på fortbildningsdagar för pedagoger, på Danscentrum, på Stenkrossen i Lund och på Lagret i Malmö och känner oss nöjda och trötta.

I dagarna har vi samlat ihop oss och utvärderat vårt arbete. Vi har reflekterat över vårt arbete på förskolan Motetten, vår kreativa process och över hur vi har organiserat vårt arbete. Så här har tankarna gått ungefär:

Motetten

Överordnat har det varit mycket positivt att få komma in på Motetten och att möta barnen och pedagogerna. Vi har känt oss välkomna och vi har blivit visade stor tillit. Vi har haft många fina och inspirerande möten med barnen. Men vi ställer oss frågorna;

• Hur skulle vi kunnat involvera pedagogerna mer i våra förberedelser? Hade det varit önskvärt eller inte, från vår och deras sida?
• Hur hade vi kunnat ge barnen större makt och inflytande över föreställningens form och innehåll? Hade det varit en idé att göra dem mer medvetna om att deras idéer och undersökande skulle ingå i en föreställning? Låta dem skapa medvetet alltså. Hur skulle det gått till i så fall?
• Hur hade vi kunnat fördjupa barnens undersökande?

Vi pratade också om två sätt att möta barnen och hur vi skulle kunnat laborera med dem; dels att komma och presentera något, ge dem en upplevelse av något VI skapat och dels att sätta igång processer för att observera och upptäcka något nytt genom barnens undersökande.

Vi har ju arbetat med dokumentation under hela processen och vi reflekterade lite över HUR vi egentligen har använt den och då kom vi in på tiden – denna eviga känsla av att inte ha tillräckligt med tid … Vi har bara haft en arbetsdag mellan besöken på Motetten och det kanske har varit för lite för att hinna reflektera över dokumentationen, planera och förbereda nästa möte.

En annan intressant diskussion som uppstod är den om hur vi har planerat och hur man ska förhålla sig till planer och förberedelser. Det är en balansgång mellan att vara förberedd så att man känner sig trygg och får ut mesta möjliga av mötet med barnen och samtidigt skapa en öppenhet så att något oväntat kan uppstå, om det är ett undersökande man är ute efter.

• Hur mycket kan vi planera på förhand?
• Vad ska vi planera på förhand och hur ska vi förhålla oss till en plan?
• Hur ska vi kunna veta hur vi ska göra något vi aldrig tidigare har gjort?

Det har också varit en utmaning att omvandla det som uppstod i arbetet med barnen till föreställningsform.

Den kreativa processen

• Hur kreativ var egentligen vår process? Drunknade kreativiteten i strävan efter demokratiska beslut och osäkerhet över beslutsgångarna? Hur hittar vi balansen och vad krävs för att kreativiteten ska blomstra?
• Har för många kompromissat för mycket? Upplevelsen av att inte riktigt ha fått blomma finns på flera håll. Det tekniska arbetet tog för mycket tid av den lilla tid som fanns kvar att skapa.
• Kunde vi satt lite tekniska och praktiska ramar i början?
• Hur balanserar man mellan sin egen konstnärlighet och att låta barnen göra avtryck?
• Teckenspråkets ramar och regler – hur påverkade det vår kreativitet?

Organiseringen

Vi har börjat varje morgon med fri uppvärmning och en s.k. må-runda – då vi delat med oss av var vi befinner oss. Det har känts ovanligt lyxigt och bra.

Vi har strävat efter att allas röster ska bli hörda och att alla ska känna sig delaktiga i beslut. Det har haft både för- och nackdelar. Det skapar en hänsynsfull atmosfär och många idéer kan tas tillvara, men å andra sidan har det varit lite tungt och kanske tagit onödigt med energi och skapat frustration. Vill alla verkligen tycka något om allt?

Det har inte varit lätt att vara projektledare – svårt att ta ansvar och samtidigt vara på lika fot. Vi borde kanske pratat mer om våra olika roller och ansvar.

Vi har också planerat våren och vårt turnéschema ser du under fliken AKTUELLT!